(Från VisFestivalens webbredaktions onlinerapportering under kvällen)
Fredagen inleddes av Adastra: ”Jag spelar för livet, sån är jag!”
Det verkar vara som förgjort för dåligt väder under VisFestivalen. Det är inte ofta det regnar en visfestivalskväll. Och peppar, peppar, åter skiner solen över Västervik efter en regnig dag och fredagens föreställning är igång!
Som vanligt inledde scenmästare Tore Persson med litet instruktioner om skräp, om arselutrymme av svensk CIS-standard, sedan presenterade han AdAstra, västerviksgruppen som var med även i fjor. De börjar med en klingande låt av skånske musikmästaren Peps Persson – ”Jag spelar för livet, dag och natt”! En mycket passande start och visstämningen lägrade sig åter över ruinen. För andra dagen, för fyrtiotredje året…
Tore gick upp igen, skurade litet, drog en rolig skånsk skröna och presenterade sedan: Mannen, myten, legenden Hansi Schwarz som i sin tur presenterade kvällens värd: Katarina Mazetti!
Katarina berättade om sitt allra första möte med både Tore och Hansi – för många år sedan på en musikfestival – och sedan presenterade hon första gruppen!
AdAstras drömrubrik: Succé – i år igen!
AdAstra - VisFestivalen i Västervik 2008
Precis som på torsdagen fortsätter vi i webbredaktionen att ge artisterna två uppgifter: Att sätta sin drömrubrik på sitt eget framträdande för morgondagens tidning, samt sätta betyg på sig själva på en skala från 1 till 10.
Västerviksgruppen AdAstra, tre visskoletjejer som sedan de gick ut förra året gör karriär runt om på landets visscener och visfestivaler, enades snabbt om rubriken: ”Succé – i år igen!” Med underrubriken: ”Och nästa år är de tillbaka men denna gången i stora visprogrammet!”
AdAstras betyg på sig själva: Här pendlade det mellan 8 och 10 vilket slutade i en nia! (Fast då hade vi förstås uppmanat dem att inte vara blygsamma!)
- Vi är jätteglada, vilken fantastisk publik, utbrast de välklingande duktiga visflickorna Josefin, Johanna och Jessica när de pustade ut efter spelningen.
Steve Eriksson & Martin Gabriels drömrubrik: Ett superärligt framträdande!
Steve Eriksson och Martin Gabriel - VisFestivalen i Västervik 2008
Det blev succé för Steve Eriksson och Martin Gabriel – ni minns de som var här i fjor med Micke Rickfors – och som nu fick en egen avdelning med sin ”Americana” – en modern blandning av folkmusik och country. De visade varför de blivit sådana publikfavoriter på den västra sidan av vårt avlånga land.
- Det var kanon. Helt fantastiskt att få spela här, sa de båda fullblodsproffsen direkt efter spelningen.
Grabbarnas rubrik på sig själva: ”Ett ärligt framträdande från Eriksson och Gabriel”, sa Steve. ”Superärligt”, tillade Martin!
Betyg på sig själva: 9,5 säger Martin tveklöst. Och Steve håller med. Det måste ju finnas en marginal.
Per Sörmans drömrubrik: Äntligen kom han till Västervik!
Per Sörman - VisFestivalen i Västervik 2008
Per Sörman har jobbat som visartist i många år, men detta var första gången på scenen i visruinen och publiken tog honom till sina hjärtan. Det blev en högtidsstund i klassisk men personlig viskonst av denne framstående vistolkare och det var en lycklig Per vi talade med efter spelningen han.
Pers drömrubrik: ”Äntligen kom han till Västervik!”
Pers betyg på sitt framträdande: Det får bli en klockren 10:a!
Last Calls drömrubrik: Så jävla gött!
Last Call - VisFestivalen i Västervik 2008
- Hej, det är vi som är bratsen från Lund, presenterade sig de fyra killarna från Lund som även var här i fjor. Det blev såklart succé igen med dessa ursprungliga spexarna som numera gör sin egen show och sina egna texter där de travesterar på såväl nationalsång som vackra psalmer och annat kul. Som extranummer blev det den numera berömda protestvisan om allas våra rättigheter.
- Helt otroligt mottagande, det är vi inte vana vid, sa de fyra grabbarna lyriskt efteråt. De var helt uppfyllda av ett otroligt publikstöd.
Grabbarnas rubrik på sig själva varierade en stund, men till slut enades de: ”Så jävla gött!”
Deras betyg på sig själva: En 3:a. (Vi förtydligade oss – skalan är mellan 1 och 10) – Det blir fortfarande en trea, skojade de.
Frasses drömrubrik: Frans är trött…
Frasse Haraldsen - VisFestivalen i Västervik 2008
- Det är mycket lugnare att vara artist än att vara värd. Som artist har man en sak att framför, men som värd ska man framföra något man inte riktigt vet vad det är, konstaterade en svettig Frans Haraldsen efter sin succé på fredagskvällen. Frasse var ju värd dagen innan.
Denne unge framtidsman inom svensk humoristisk och eftertänksam visa, denne korsning mellan Bengt Sändh och Lasse Winnerbäck börjar få sin egen publik i ruinen.
Frasses betyg på sig själv mellan 1 och 10 blev: – Ja, man är ju alltid självkritisk, jag kan bättre, sa han, det får bli 6,5… (men sen rättade han sig:) Nä en sjua får det nog bli!
Louise Hoffsten: En ljuvlig kväll och tur med vädret!
Louise Hoffsten - VisFestivalen i Västervik 2008
- Jag har spelat här ett par gånger tidigare och det är en fantastisk publik och en fantastisk plats att framträda på!
Louise Hoffsten gjorde en jättesuccé – precis som väntat – med extranummer och en publik som inte ville släppa henne, utan ville höra ännu mera ur hennes fina repertoar.
- En ljuvlig kväll och tur med vädret och en enastående publik. Underbart att vara här igen, sa hon direkt efter sitt framträdande!
Tomas Andersson Wijs rubrik: Men det där gick väl bra!
Tomas Andersson Wij - VisFestivalen i Västervik 2008
Så var det då dags för en visartist som bara blir större och större i svenska folkets ögon – Tomas Andersson Wij spred magi i visruinen, mörkret hade lagt sig och publiken njöt i facklornas sken
En eftertänksam man med mycket att berätta, med ballader som små noveller. När han inledde visan ”När doften av kastajegräs…” applåderade många i publiken… en favoritlåt för många.
Det blev såklart ett extranummer och publiken hade velat ha mera, det var ingen tvekan om det.
Litet blygsam var han i sin rubriksättning: Men det där gick väl bra! (Fast, sa han, visst hade man velat ha ”genialt och banbrytande” skojade han.)
Tomas betyg på sig själv: Jag sätter en sjua, det gick ju faktiskt ganska bra.
Tomas betyg på publiken: De ska ha högre betyg än jag får, jag sätter en åtta på publiken!
Anna-Lena Brundin: Los Brundinos gjorde det igen!
Anna-Lena Brundin - VisFestivalen i Västervik 2008
Det var Anna-Lena Brundin som avslutade fredagskvällen och det gjorde hon med bravur i en kanonföreställning.
- Om man sjunger Piaf på skånska så tror publiken, om den är litet salongsberusad, att den plötsligt förstår franska, sa Anna-Lena Brundin som tog publiken med storm, med en blandning av ståuppartisteri och franska visor mestadels på sin skånska dialekt. Och mest fantastiskt – hon gjorde sitt ståuppartisteri helt utan manus. Allt kom efter hand. Med sig hade hon de skickliga musikerna Niklas Sundén på ackordion, Jonas Dominique på bas, på piano kapellmästare Mikael Jöback.
Anna-Lena hittade ingen rubrik direkt efter sin succéshow: Nej, det har jag ingen… Hm… Det får nog bli något om Los Brundinos gjorde det igen, och något om en fantastisk kväll…
Anna-Lenas betyg på sig själv: Jag sätter en sjua, för det gick ju faktiskt ganska bra. Och publiken är ju helt fantastiskt, härligt att vara här och jag hoppas att jag får komma tillbaka!
Och med detta, alla visvänner, sätter vi punkt från VisFestivalen för i dag.
Fredagens visfestival är slut, natten har börjat, nu går personalen till sin sena middag – men i morgon är vi här igen, i Stegeholms slottsruin, och såklart uppkopplade online på webben!
Hela personalen och webbredaktionen säger natti natti från Västervik!
